Mandy

Här kommer min förlossnings berättelse. (bättre sent än aldrig)
(kort sammanfattning)

Vi hade skojat lite om att försöka klämma ut bebis 070707. Så väl lördagen den 7juli satt vi & såg en film då jag helt plötsligt kände hur något hände.
Jag for upp  från soffan & rusade in på toaletten.."Oj nu hände det något" och mycket väl så hade en del av "slemmisen"släppt. Jag blev både glad & rädd på samma gång, nu var det nog snart dags, äntligen efter all denna väntan.
Gick och la oss när det blev dags, fick dock inte mycket sömn den natten. Hade en massa förvärkar men tänkte att det säkerligen skulle dröja ett bra tag innan det var bebisdags. Lyckades somna till ett tag, men när vaknade hade jag fortfarande förvärkar men nu ännu kraftigare. Jag klockade värkarna som nu var tätare än innan. Jag blev lite nojjig &  slog nummret till Ystads förlossning. Kvinnan i luren lugnade mig & bad mig försöka sova lite till och ta en varm handduk för att lägga på magen. Vilket jag gjorde. Låg och vred mig i sängen flera timmar, tillslut gick jag upp och tog ett varmt bad. Kändes bättre förstunden bara.

10.15 Ringde förlossningen igen.
Sammandragningar 4-8min ca 60sek långa. Bad mig ta en varm dusch & höra av mig igen.
17.20- Nu Hade jag 5-6min intervall mer intensiva & en liten blödning.
Ystads förlossning sa att vi nu var Välkommna in!

Bil färden dit som tog ca 45 min gick bra förutom att alla dessa förbarskade farthinder.
Vid varje farthinder fick jag en värk, så jag hängde i handtaget och försökte andas lugnt.

18.26 Kom in till förlossningen
Hade lite svårt för att gå, så kvinnan som stod utan för, frågade om hon  skulle hämta en rullstol till mig.
"Äh rullstol, jag är inte handikappad, ska bara föda barn..kan väl inte vara så farligt.." tänkte jag.
Så jag bet ihopa och kämpade mig in.

kom in till Förlossningsförbereddelserummet satte CTG & låg där ca 30 min. (19.00)
Var öppen 6cm och fick beröm för att ha gjort mycket av förarbetet hemma & hållt ut så länge innan vi kom in.

20.15 Blev förflyttad intill förlossningsrummet skulle ta ett varmt bad, men fosterljuden var för höga. Blev orolig att något var fel.
 20.45 Satte en "skalp"(tror jag det heter) på lillkillens huvud för att få bättre koll på hans hjärtslag.  Tog håll på mina hinnor, så att fostervattnet gick.

Värkarna börjarde nu bli Kraftigare och kraftigare så jag fick lustgas, vilket var toppen! :P
Haha..allting snurrade & var himlans kul.
Andades in så mycket lustgas att jag kräktes..haha.
tummen upp!

21.30 När värkarna sedan blev ännu kraftigre & intensivare så bad jag om en epidral(pg.a att jag var så trött & rädd att jag inte skulle ha några krafter kvar). Dropp sattes, men jag var då redan öppen 8cm och började alltmer få krystvärkar.
jösses,vilken mage!
22.30 Sitter jag gränsle över en stol & andas lustgas(höjer lustgasen) som har en viss effekt.
22.50 Känner jag en stark krystkänsla  och ligger en liten stund på sidan i sängen.
23.30 Flyttar jag över till "pallen"och nu går det fort framåt. När barnmorskan sa att hon nu såg bebisen huvud så frågade jag hur mycket. Hon visade med fingrarna ett litet litet hål. Just då kände jag bara "Jahaa, men tack för mig jag går nu!"   (Jag minns även att barnmorskan försökte peppa mig lite extra & frågade om jag visste vad det var för kön på bebisen. "En poojke" svarade jag. -"Jaså, vad ska han heta då?", frågade barnmorskan. Utan att tänka & hög på lustgas svarade jag " Gunnar! Det blir säkert en Gunnar!" Barnmorskan skrattade och jag kunde inte heller låta bli. "Vi får se när han kommer ut sa jag")

Sen fick jag syn på klockan & såg att hon snart var 24. Jag minns att jag tänkte, att bebisen skulle ut innan det hann bli ny dag. Så då tog jag i allt vad jag hade med mina sista krafter och...
23.46 föddes min lille gosse.
Han skrek direkt och när de la upp honom mot mitt bröst & så kom alla känslor på en och samma gång. (Barnmorskan frågade om han verkligen såg ut som en Gunnar nu & log ."Näää, det är Vincent!"
Äntligen var han här!
 50cm
3590gram
     ♥

Dagen jag aldrig glömmer!

Den vackraste stunden i livet, var den när du kom...

Efteråt fick jag höra att det var den tystaste förlossningen nångonsin!
(Nu iefterhand så är jag väldigt glad att jag klarade det helt utan någon smärtlindring(epiraulen).Och att allt gick så smidigt..)

Ystad BB:
STORT GRATTIS TILL EN JÄTTEFIN GOSSE!
fantastiskt kämpat!
jeanette Svensson B.m
Camilla wyden usk
Katarina ssk
Kirst Pajanen ö.läkare
+övriga bb-personal

Ystads BB har antecknat under hela förlossningen från första samtalet vi ringde till dagen då vi tre åkte hem.Vilket är väldigt roligt att få med sig hem och spara.
 
Ett stort tack till Ystads BBs underbara personal!


(Tycker det är guda svårt att få ner alla känslor i text. ..Har dock ej renskrivit så med reservation för stavfel )